Vem vet?

Hastigt och lustigt fick jag lov att göra avkall på mitt matplanerande. När jag blev inlagd alltså. Det är förmodligen det mest välgörande med hela inläggningen. Jag vet aldrig i förväg vad som kommer att serveras vid nästa måltid (utom frukost) och det är okej. Det har inte varit okej för mig på typ sex år. Visserligen brukar köket skriva dagens rätt på en svart griffeltavla utanför matsalen någon timme innan eller så men de gånger jag råkat släntra förbi har jag utmanat mig själv att inte läsa. Det funkar bra. Jag ämnar att snarast gå vidare med ett liv där mamma ropar: "maten är klar" och jag hojtar: "vad blir det?".
Det lustiga med att inte veta vad man får är att man då inte alltid heller vet vad man äter. Idag var jag exempelvis övertygad om att det var en tempurafirre med jordnötssås som låg på tallriken. Attributen ris och färsk dressinglös isbergsbaserad gurk- och tomatsallad pekade liksom åt det hållet. Den bruna såsen var emellertid gjord av rostad paprika och tempurasmeten visade sig vara parmesanpanad. Märk väl: detta är vad jag tror att jag åt till lunch. Det var ganska gott faktiskt men salladen var besk. Den hade jag kunnat vara utan.
Jag håller det dock för högst troligt att det faktiskt var en risifrutti som jag åt till mellanmål och den gula vätskan i mitt glas var av syran att döma gjord på citrusfrukt, sannolikt apelsin.