Vem spankulerar frivilligt i Gamla stan en solig sommardag? Blotta tanken på dylik exkursion gav mig förr som åren rysningar. Men då min tillvaro har blivit mycket absurd ter sig inte svärmen av svettiga stockholmsbesökare på villovägar i vårt medeltida Disneyland så världsfrånvänd ändå. Visst är det en plastig cirkus av stora mått, kommersialismens vulgära sida. Så naket. Så rått. Så äkta men ändå så surrealistiskt. Lustiga huset. Fast i jämförelse med dårhuset där jag befinner mig just nu så framstår det som ganska normalt. Nu skriver jag från olustiga huset.
Mamma och jag spenderade dagens två permissionstimmar i Gamla stan. En dold pärla är stadsmissionens cafétak. Bege er dit om ni vill fika gott till rimligt pris på tryggt avstånd från de värsta turisthorderna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar