Förkyld?!

Så sent som igår stoltserade jag med att jag inte har varit förkyld på sju år. Tji fick jag. Jag antar att det har att göra med alla fina näringsämnen jag får i mig numera. Kroppen vågar liksom bli sjuk. Det är något som går här. Många i personalen går och snörvlar. Till mig kom det över natten. Dessutom sov jag dåligt och det gör ju inte saken bättre.. Jag som brukar stoltsera med mig goda sömn. Tji fick jag. Snorig och med bultande huvud stapplade jag i alla fall hit imorse för några sista skälvande timmar.
Igår blev jag skitsur.
Min kontaktperson tyckte som sagt att jag borde gå redan tre idag eftersom det är fredag, eftersom pappa åker till Kina snart, eftersom jag ändå ska skrivas ut på måndag etcetera. Men icke. Läkaren hävdade bestämt att hon och jag en överenskommelse och sådant går tydligen inte att rucka på i första taget. Nu hör det till saken att det var till min kontaktpersons tidsförslag som jag hade hänvisat då läkaren och jag kom överens. God morgon? Stelbenthet och byråkrati in absurdum. Nåväl, jag tog mig ett snack med läkaren i fråga imorse och även om hon först framhärdade vår överenskommelses (eller kanske sin egens) förträfflighet gav hon ändå med sig. Hon sa att hon hoppades att detta skulle få mig attt ändra inställning till min utskrivning. Jag kunde ju givetvis inte lova någonting, och jag kommer definitivt att skriva ut mig, men jag sa ja. Det jag inte sa var att det jag syftade på med ändrad inställning var min syn på deras människosyn. Att den nu framstår som aningen mer humanistisk i mina ögon.