Behandlingskonferens

Jag hatar tisdagar. Attans, det är ju tisdag imorgon! Varför detta hat? Behandlingskonferensdagen. Av någon outgrundlig anledning har man valt att besluta om permissioner på veckans andra dag. Således är det mycket svårt att planera sitt liv före tisdag eftermiddag. Klockan halv fyra närmare bestämt. Nu stundar alltså en oändlig väntan. Väntan börjar nämligen redan måndag morgon. Min tillvaro är segdragen, oviss och tröttsam. Som ett parti monopol ungefär. Det skaver att vara i klorna på staten. Fast egentligen är jag ju inte det eftersom jag inte är inlagd på LPT längre. Att opponera mig mot läkarna gör jag ändock mitt bästa för att undvika. Hellre sitter jag med oförargets trumf på handen.