Jaha. Först nu har jag fått min tid. Halv fyra med läkare 1. Det blir nog bäst så i alla fall. Att jag pratar med läkare 1 alltså. Det var ju hon och jag som skrev min vårdplan. Men att man aldrig kan får reda på någonting förr! Det blir alltid senare. Mötet kan förresten bli senarelagt då behandlingskonferensen tydligen kommer att dra ut på tiden. Fast jag orkar inte med att vara otålig längre. Jag kommer ju ändå ingen vart. Jag är där jag är och en halvtimme hit eller dit spelar ju mindre roll. Visst är min tillvaro tjosan?
Mellanmålsknäcket var hursomhelst föredömligt segt. Segt? Jag är medveten om att ordet knäcke har en inneboende knusprighet, men jag älskar det segt. Den genen kommer från pappa. I och med att köket förbereder mellanmålet timmar i förväg kommer ostmackorna från kylen. Kyla+knäcke+smör= seg smörgås. Samma effekt kan med fördel uppnås vid skidåkning. Matsäck i ryggsäck.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar