Lunchsåsen var för övrigt ovanligt god. Senapstorsk hette maten förresten. Senap i fiskanrättningar har jag visserligen stött på förut men ihop med lök, eller lök i sig, var någonting nytt för mig. Är det månne taletsättet som stått i vägen? Gul lök lyfte liksom den syrliga senapssmaken och smälte lite i grädden. Fast inte helt för visst fanns där en tuggighet som käckt kontasterade mot mjuk fisk och överkokt potatis.
Nu vet jag, Janssons frestelse innehåller ju både lök, fisk och grädde och det är ju en alldeles lysande kombination. Där ser man.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar