När man fått smak för riktig mat är det inte så gott med färdigrätter. Åtminstone inte billiga sådana. I svält slinker väl det mesta ned antar jag men hur jag stod ut med, till och med föredrog, frysmat jämt är en gåta. Det var igår jag fick mig en tankeställare. Mamma var hos sin terapeut och jag tog till den gamla godingen tortillapizza. Dock utan att peta bort någon ost, vilket jag gjorde förut. Otroligt torrt och smaklöst. Torrheten kan förvisso ha en del att göra med den dubbla microtiden. Osten ville inte smälta men botten blev stenhård.
Salt förresten. Allt har blivit så salt nu när jag har vant mig av med oskicket att salta innan jag ens hunnit smaka. Att få knapra lite maldon ihop med färskpotatis är emellertid en ynnest som jag inte tänker be om ursäkt för.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar