Primitiva funktioner

Jag har fram till alldeles nyss suttit och brottats med lite primitiva funktioner. Matte D är nog det enda ämne som jag behöver lägga lite krut på, det andra är liksom bara transportsträcka fram till juni. Matte är kul. En annan primitiv funktion som jag dock negligerar är min hunger. Jag undrar varför det är så svårt att äta. Suck. Jag vill ju verkligen komma igång med hela mitt fina matschema. Just nu är jag i valet och kvalet mellan de sedvanliga norska fiskbiffarna eller den sedvanliga kalvsyltan till middag. Det lutar åt kalvsyltan eftersom den både kräver mindre arbetsinsats vid tillagning och mindre arbetsinsats för mina käkar vid förtäring (skönt med mosmat). Fast nog finns där ett fiskigt umamisug i mig. Hm. Trickigt. Så går det när man endast äter tre olika sorters middagsrätter. Man skulle kunna tro att en ensidig kost med ett begränsat antal valmöjligheter skulle borga för visshet i den eviga frågan "var blir det för mat?", men icke. Jag varnar: försök inte det på er hemma (eller någon annanstans).