Rösträtt, resträtt men inte lika restrött!

Jag ska ganska snart resa bort till ett land av förbud utan egentlig rösträtt där bloggare inte är välkomna. Mer om det någon annan gång. Jag ser i alla fall halvfram emot långflygningen. Tid för läsning och kontemplation, om inte magen krånglar igen. Det var ett tag sedan jag var utomlands, senast i julas, så det är ju verkligen på tiden. Sedan december/januari har jag inte varit i skick att resa: helt enkelt alldeles för restrött, men nu har lite av den voyageuse jag egentligen är återvänt.
Det här med miljötänket, typ hundra sätt att rädda maten och så vidare, är verkligen inte en uppoffring. Åtminstone inte från min sida. Rester är gudagott. Denna fortsättning på inlägget är författat dagen efter ty min dumma dator slängde ut mig varpå halva texten försvann och jag iddes inte författa mer igår. Idag är jag inte alls på lika gott humör. Har det att göra med att det inte fanns någon fin resträtt till mig? Nåväl, att rester över lag är så mumsiga har i alla fall att göra med smakfördjupningsprocessen som i sin tur måste ha att göra med viss förmultning. Det gäller att äta upp maten i tid. Får jag välja mellan kylskåpsrester och frysrester tar jag det tidigare. Detta gäller framförallt kompletta måltider. Lösa (icke såsbeklädda) kolhydrater blir så trista när de tinas. Gryt- och gratängrester smakar däremot minst lika bra i upptinat och återuppvärmt skick. Dock inte fisk (utom jansson). Rest är lika med fest. Basta! Om man dessutom som jag är lagd åt det barnsligt mosiga hållet gällande konsistenspreferens är det hela ännu bättre. Rester har en tendens att falla ihop, liksom förmultna, vilket ofta resulterar i trösterik umamivällning. Vid närmare eftertanke är detta kanske inte helt förtjänstfullt å miljöns vägnar, alla gillar verkligen inte gröt!
Gårdagens goda lunchlåda bestod i alla fall av lördagens fiskgryta puttanesca på torsk, markattatomater, kalamataoliver, mediumkapris, olivolja, chili samt ordentligt med skivad vitlök. Matvete och (fulfryst findus var dessvärre det enda jag hade hemma) blomkål därtill.