Fett svårt

Nej det här håller inte. Så är det. Min dietist är mycket mycket nära att tvångsinlägga mig. En madrasserad cell och tvångströja kanske inte skulle vara så dumt när allt kommer omkring. Då skulle jag åtminstone slippa fundra på vad jag ska göra av mitt liv. Jag har nämligen glömt bort man lever. Skämt åsido (inte det senare) men faktum är att jag håller på att bli tokig. Tankarna spökar och jag får då och då för mig sådant som att jag har ätit ur soppåsen. Det jag då tror mig ha konsumerat är den mat som jag i verkligheten har underlåtit att äta och sedemera slängt. Svälthalluciantioner kallas det tydligen. Eller hallucinationer är nog fel uttryckt, svälteftertankar är nog en bättre etikett. Inte blev det bättre när jag i början av veckan försökte mig på att äta lagad mat. Det slutade bara med att jag skötte allt med kadaverdisciplinkoll och måltiderna blev ännu mindre än de jag vanligen äter.
För att undkomma tvångsinläggning måste följande åtgärder omgående vidtas:

• Inte peta bort maten
• Äta fett
• Dricka mjölk
• Sluta promenera
• Låta mamma laga
• Låta mamma lägga för
• Inte räkna kalorier
• Äta varierat
• Äta mer till mellanmål
• Äta fler mellanmål
• Inte åka till Shanghai

Jag har nog mest svårt för fettet. Fett är ju gott. Varför är jag så rädd? Om jag bara visste det så vore saken biff (eller snarare bacon). Det vekar som om det kommer bli en del skirat smör och olivolja för mig. Nötter, glöm inte dem. Mina hungerssignaler är lite ur spel och det suger mer i magen än det kommer specifika sug. De sugen kommer tydligen om jag äter bättre säger Dietisten. Undeviktssug. Tydligen bör man lyssna på dem för de skvallrar om vad kroppen behöver extra mycket just den dagen. Fast idag tänkte jag en hel del på salami så jag kanske borde be mamma köpa hem det. Det är ju fett.

Primitiva funktioner

Jag har fram till alldeles nyss suttit och brottats med lite primitiva funktioner. Matte D är nog det enda ämne som jag behöver lägga lite krut på, det andra är liksom bara transportsträcka fram till juni. Matte är kul. En annan primitiv funktion som jag dock negligerar är min hunger. Jag undrar varför det är så svårt att äta. Suck. Jag vill ju verkligen komma igång med hela mitt fina matschema. Just nu är jag i valet och kvalet mellan de sedvanliga norska fiskbiffarna eller den sedvanliga kalvsyltan till middag. Det lutar åt kalvsyltan eftersom den både kräver mindre arbetsinsats vid tillagning och mindre arbetsinsats för mina käkar vid förtäring (skönt med mosmat). Fast nog finns där ett fiskigt umamisug i mig. Hm. Trickigt. Så går det när man endast äter tre olika sorters middagsrätter. Man skulle kunna tro att en ensidig kost med ett begränsat antal valmöjligheter skulle borga för visshet i den eviga frågan "var blir det för mat?", men icke. Jag varnar: försök inte det på er hemma (eller någon annanstans).

Hinner inte

Snart ska jag bege mig till min Dietist så jag hinner inte skriva någonting idag. Jag skulle förvisso kunna skriva ikväll men det är nog att lova för mycket. Jag brukar nämligen kollapsa i soffan vid halv sju-snåret. Dessutom vill jag ju inte missa det första avsnittet av "Stjärnkockarna". Innan dess blir det med all säkerhet den olästa DN-söndagen, "De fattiga i Lodz" samt "Halv åtta hos mig" (vilket jag märkligt nog har börjat följa).

Tuttifrutti: risigt och sexigt

Hallon, blåbär eller jordgubb? Nej, detta är inte ett utdrag från den högkvalitativta tv3-produktionen "Tuttifrutti" som sändes i början av det glada nittiotalet. Intet ont om Tuttifrutti, - jag unnar dåtidens räntetyngda Sverige sin glättiga mjukporr i studioformat. Tänk att den sällskapssjuka treåringen utan sömnbehov som jag var snappade upp tillräckligt mycket av min pappas kvällsnöje för att faktiskt räcka till som minne åt detta inlägg.
Den inledande frågan ställde jag mig själv vid halv två-tiden då mitt föreskrivna mellanmål skulle inmundigas. Blott en Risifrutti är tydligen för lite för mig, men det är det enda jag i min nuvarande matskräck vågar mig på som eftermiddagsvard. Således kan man säga att denna finska risgegga, vilket med lite fantasi kan liknas vid något helt annat, liksom magnumglassen, är ett livsmedel i ordets rätta bemärkelse. Det finns en uppsjö av smaker att välja mellan. Först åt jag bara körsbär. Sedan tröttnade jag och äpple/kanel tog vid. Nu varierar jag mig nästan varje dag. Favoriten just nu är nog ändå skogsbär. I den stora affären på d som ligger nära mitt hem gäller allt som oftast erbjudandet fyra för 30, vilket inte är fy skam när de kostar 8.90 styck. Jag har under de senaste veckorna smakat mig igenom tutti.
Det kan tilläggas att de klassiska bägarna har fått en ny sexig utforming.

Jösses vilket gissel

Efter att ha lyssnat på ett meny-program i podformat från 2007 bestämde jag mig för att så här omsider återta mitt bloggande. Det var ett gittoinslag där typ Måns Rossander ganska ingående beskrev hennes skafferi. Hyllorna hemma hos mig är sorgligt eftersatta. Visserligen finns där uppseendeväckande mängder av halvtomma spannmålsprodukter från saltåkvarn samt ett och annat lyxnudelpaket, men det är inget som jag lagar, än mindre, äter något av.
I och med att studenten pockar på har jag fått mer tid över till skrivande. I och med att studenten pockar på närmar sig vuxenlivet. Jag måste helt enkelt ta tag i mitt liv. För att ta tag i mitt liv finns bara en sak att göra: jag måste börja äta igen. Jo. Jag äter, men min diet är vansinnigt ensidig och näringsfattig. För att inte tala om fettsnål (enligt min nya privata Dietist). Efter att ha lyssnat på radiouppläsningen av några väl valda välskrivna gittotexter blev jag inspirerad att skriva om mina kommande strapatser. Det är och blir svårt men jag måste börja äta riktig äkta mat igen. Annars vet jag inte vad som kommer att hända. Varför inte skriva om mina strapatser? Sådana strapatser är ju faktiskt synonyma med kulinariska upptäcktsfärder, vilket (vilka?) i mångt och mycket är matbloggandets essens(er?).
Nu stundar ytterligare en anemisk måltid. Men det kommer förhoppningsvis fler dagar.

Nypremiär

Okej. Det här blir mitt första inlägg på mycket länge. Jag återkommer imorgon.