Tydligen fungerar det så att tvångsintyget automatiskt rivs upp efter fyra veckor om man mottar behandlingen. Och det gör jag ju. ST-läkaren sa alltså indirekt att jag är fri att gå om tre veckor. Givetvis inser jag att jag måste ta en permission eller två för att smaka på livet hemma men som det ser ut nu kommer jag att kunna fira mammas 54-årsdag den 24 juli!
Nu vill jag ut i luften, jag håller på att dåna!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh, glad att jag hittat hit igen, jag har saknat ditt skrivande! :)
SvaraRadera